Statlig AI

En läkare som vill använda artificiell intelligens för att upptäcka sjukdom tidigare kommer att behöva beräkningskraft.

En forskare, en ingenjör, en spelutvecklare, en industriarbetare, en myndighet och vårt försvar kommer att behöva beräkningskraft.

Frågan är därför inte längre om Sverige behöver AI.

Frågan är:

Vem ska äga infrastrukturen?

Det presenteras gärna som en teknisk fråga. Det är i själva verket en maktfråga.

Om framtidens viktigaste beräkningskraft ägs av några få globala företag kan Sverige köpa tjänster av dem. Vi kan hyra deras maskiner. Vi kan betala deras priser. Vi kan rätta oss efter deras prioriteringar.

Men vi äger dem inte.

Och ett land som inte kontrollerar någon del av den infrastruktur som dess ekonomi och samhällsliv blir beroende av har också avstått från en del av sin handlingsfrihet.

Därför ska Sverige bygga ett nationellt AI-kraftverk.

STATEN SKA ÄGA INFRASTRUKTUREN – MÄNNISKORNA SKA FYLLA DEN MED IDÉER

Det betyder inte att staten ska bestämma vilka appar människor bygger.

Det betyder inte att ett departement ska försöka bli nästa teknikföretag.

Det betyder inte statlig detaljstyrning av innovation.

Tvärtom.

Svenska företag ska bygga tjänsterna. Entreprenörer ska starta företagen. Universitet ska forska. Programmerare, konstnärer, ingenjörer och uppfinnare ska skapa sådant som politiker ännu inte kan föreställa sig.

Men den grundläggande infrastrukturen ska finnas här.

På svensk mark.

Under svensk lag.

Med svensk demokratisk kontroll.

Sverige har byggt järnvägar, kraftverk, vägar, universitet och digitala nät därför att vissa investeringar är större än den enskilda människan och det enskilda företaget, men avgörande för bådas frihet.

AI-kapacitet håller på att bli sådan infrastruktur.

BÖRJA MED 20 000 PROCESSORER

Första etappen ska vara stor nog att betyda något.

Bygg ett svenskt AI-campus dimensionerat för minst 200–250 MW och framtida utbyggnad.

Installera omkring 20 000 avancerade AI-processorer i den första etappen.

Investeringskostnaden uppskattas till 20–35 miljarder kronor.

Det är mycket pengar.

Politik som handlar om framtiden kostar pengar.

Men proportionerna måste fram.

Sveriges långsiktiga politiska ambition för ny kärnkraft motsvarar omkring 10 000 MW. Den officiella byggkalkylen för en sådan omfattning ligger kring 826 miljarder kronor och ett bredare planeringsscenario omkring 1,3 biljoner.

Den första stora svenska AI-satsningen motsvarar alltså ungefär två procent av detta planeringsbelopp.

För omkring två procent kan Sverige börja bygga den beräkningsinfrastruktur som företag, forskning, välfärd och offentlig sektor kommer att behöva under AI-eran.

Vi har råd att diskutera biljoner för framtidens energiförsörjning.

Då har vi råd att diskutera några tiotals miljarder för en teknologi som ska använda denna energi och skapa nästa generations företag, forskning och produktivitet.

GÖR SVERIGES NATURLIGA FÖRDELAR TILL SVENSK STYRKA

Sverige har fossilfri el.

Vi har vattenkraften.

Vi har ett kallt klimat som ger goda förutsättningar för effektiv kylning.

Vi har tekniska universitet, avancerad industri, ingenjörer och en lång tradition av att förena forskning med praktiskt samhällsbyggande.

Men det räcker inte att ha goda förutsättningar.

Man måste använda dem.

Nätkapaciteten i norra Sverige är inte obegränsad. Därför ska platsen inte utses genom kommunal skönhetstävling eller politisk symbolik. Den ska väljas där Sverige kan säkra kraft, fiber, fysisk säkerhet, spillvärmeanvändning och möjlighet till expansion.

Politik är inte att önska sig en serverhall.

Politik är att bygga den.

SVENSKA FÖRETAG SKA KUNNA KONKURRERA UTAN ATT BE OM LOV I SILICON VALLEY

Ett litet svenskt företag ska inte behöva vara ett amerikanskt storföretag för att få tillgång till avancerad AI-kapacitet.

Därför ska Sveriges AI-kraftverk sälja beräkningskapacitet till svenska och europeiska företag efter öppna och begripliga regler.

Småföretag och nya företag ska kunna få beräkningscheckar.

Universitet och forskning ska få strategisk tillgång.

Offentlig sektor ska kunna använda särskilt skyddade svenska miljöer.

Sjukvårdsdata, myndighetsinformation och material av betydelse för rikets säkerhet ska kunna behandlas i infrastruktur vars rättsliga, tekniska och fysiska kontroll finns i Sverige.

Det är teknisk suveränitet i praktiken.

Inte en flagga på en utländsk server.

AVKASTNINGEN SKA TILLBAKA TILL SAMHÄLLET

När privata internationella företag bygger serverhallar i Sverige kan de skapa arbetstillfällen och investeringar. Det är bra.

Men deras tillgångar är deras.

Deras beslut är deras.

Och deras vinst är deras.

Ett svenskt AI-kraftverk ska ha en annan princip.

Företag betalar för den kapacitet de använder. Europeiska kunder kan köpa kapacitet. Offentliga verksamheter kan köpa säkra svenska tjänster.

Intäkterna ska först finansiera drift, säkerhet och den ständiga förnyelsen av processorerna.

Därefter ska överskottet tillhöra ägaren.

Och ägaren ska vara svenska folket.

Det kan återinvesteras i nästa generation av beräkningskraft, forskning, utbildning och välfärd.

Det är skillnaden mellan att Sverige är marknaden för den nya tekniken och att Sverige också äger en del av dess produktionsmedel.

BYGG FÖR 100 000 – KÖP 20 000 FÖRST

Vi ska vara djärva utan att bli dumdristiga.

Därför bygger vi infrastrukturen för gigafabriksskala från början men installerar omkring 20 000 processorer i första etappen.

När kapaciteten används bygger vi vidare.

50 000.

Sedan 100 000.

Men nästa steg tas därför att svenska och europeiska kunder behöver kapaciteten, inte därför att någon minister behöver klippa ett nytt band.

En full AI-gigafabrik beräknas kosta omkring 75–125 miljarder kronor.

Även det motsvarar bara ungefär 6–10 procent av det bredare planeringsvärdet för den kärnkraftsutbyggnad Sverige redan diskuterar.

Och EU söker just nu projekt för Europas kommande AI-gigafabriker.

Sverige ska inte stå bredvid och köpa en biljett till någon annans framtid.

Sverige ska vara med och bygga den.

AI ÄR FÖR VIKTIGT FÖR ATT ÖVERLÅTAS ÅT NÅGRA FÅ

Det finns de som kommer att säga:

Marknaden ordnar detta.

Marknaden är utmärkt på mycket. Den ska bygga företag, skapa tjänster, konkurrera och hitta lösningar som politiker aldrig hade kunnat planera fram.

Men marknaden svarar inte ensam på frågan om nationell säkerhet.

Den garanterar inte att svensk sjukvård har kapacitet när efterfrågan exploderar.

Den garanterar inte svenska forskare tillgång.

Den garanterar inte små företag en rimlig chans mot världens största koncerner.

Och framför allt garanterar den inte att avkastningen från en strategisk svensk samhällstillgång kommer svenska medborgare till del.

Där kommer demokratin in.

Vi ska inte förstatliga människors skaparkraft.

Vi ska ge den en svensk grund att stå på.

Vi ska inte låta staten uppfinna alla framtidens företag.

Vi ska se till att framtidens företag kan uppfinnas här.

Vi ska inte stänga Sverige mot världen.

Vi ska samarbeta med Norden och Europa och sälja kapacitet till dem.

Men samarbete kräver inte att man avstår från att äga någonting själv.

Tvärtom.

Den som vill samarbeta självständigt måste också ha något att bidra med.

SVERIGE SKA INTE BLI EN DIGITAL RÅVARUKOLONI

Vi ska inte nöja oss med att leverera elen, marken och kylan medan andra äger maskinerna, modellerna, kundrelationerna och vinsterna.

Vi ska använda våra naturtillgångar till att bygga kunskap, företag och gemensamt kapital i Sverige.

Vattenkraften byggde industri.

Telekommunikationerna byggde företag.

Utbildningen byggde kunskap.

Nu ska svensk beräkningskraft hjälpa till att bygga nästa generation.

Det handlar ytterst om frihet.

Friheten för ett litet företag att konkurrera.

Friheten för forskaren att forska.

Friheten för offentlig verksamhet att skydda människors uppgifter.

Friheten för Sverige att fatta egna beslut när världen blir osäkrare.

Och friheten för ett folk att säga:

Den infrastruktur som vi gemensamt behöver kan vi också gemensamt bygga.

Vi ska inte hyra hela framtiden av andra.

Vi ska äga en del av den själva.

Bygg Sveriges AI-kraftverk.

FRÅN ORD TILL VERK – SÅ BYGGER VI SVERIGES AI-KRAFTVERK

Ett valmanifest får inte stanna vid ord. Det måste säga vad som ska göras, när det ska göras och vem som bär ansvaret. AI-behovet kommer inte att minska. Det kommer att växa snabbare än våra nuvarande institutioner förmår planera.

Sverige ska därför inte bygga en försöksanläggning och sedan vänta på en utvärdering. Vi ska bygga en nationell infrastruktur som kan växa varje år.

5 000 processorer 2028. 20 000 processorer 2030. 50 000 processorer 2032. Minst 100 000 processorer 2035.

Ledningen: ett uppdrag, inte ett departement

Riksdagen ska besluta om mål, ägande, finansiering och granskning. Men projektet ska inte ledas av ett departement eller en samling myndigheter som bevakar sina gamla områden.

Ett statligt bolag, Sveriges AI-kraftverk AB, bildas med ett enda uppdrag: att bygga, äga och utveckla svensk beräkningskraft.

Ledningen rekryteras öppet och internationellt bland människor som faktiskt har byggt datacenter, energisystem, teknikföretag och avancerad AI-infrastruktur. Myndigheter, universitet och organisationer får bidra med kompetens – men inga automatiska styrelseplatser och ingen vetorätt.

RISE, AI Sweden, NAISS och andra kan vara leverantörer och samarbetspartner. De ska inte få göra projektet beroende av deras tempo.

Arbetet ska använda AI för projektering, upphandling, kostnadskontroll, simulering av energibehov och löpande riskanalys. Varje kvartal redovisas tid, kostnad, kapacitet och avvikelser offentligt.

Det kräver matematisk skärpa, teknisk erfarenhet och insikten att den som väntar på full enighet redan har förlorat.

2026–2027: fatta beslut och börja bygga

• Bilda Sveriges AI-kraftverk AB inom regeringens första hundra dagar.
• Besluta om 20–35 miljarder kronor för den första nationella etappen.
• Avsätt omedelbart 1–2 miljarder kronor till mark, projektering, nätavtal, tillstånd och beställning av transformatorer och annan utrustning med lång leveranstid.
• Lämna svensk ansökan till EU:s AI-gigafabriksprogram senast 12 november 2026. Sverige ska söka europeiska pengar, men inte europeiskt tillstånd att börja.
• Välj plats inom sex månader. Avgörande är säkrad el, dubbla fiberförbindelser, fysisk säkerhet och möjlighet att expandera – inte vilken kommun som driver den vackraste kampanjen.
• Säkra mark och nätanslutning för minst 250 MW. Den första anslutningen ska vara 40–50 MW, men hela platsen ska byggas för 100 000 processorer.
• Starta tillstånd, nätanslutning, upphandling och projektering parallellt. Sverige har inte tid att låta varje process vänta på att den föregående blir färdig.

2028: den första anläggningen tas i drift

Minst 5 000 processorer ska vara i drift under 2028.

• Effektbehov: 10–15 MW.
• Investering: 5–9 miljarder kronor.

Den första hallen ska användas av svensk sjukvård, Sveriges försvar, svenska företag, universitet och myndigheter medan resten av anläggningen byggs.

Processorerna köps i återkommande omgångar. Sverige ska aldrig fylla hela anläggningen med samma generation hårdvara och sedan se allt bli gammalt samtidigt.

2030: nationell kapacitet på riktigt

År 2030 ska minst 20 000 avancerade AI-processorer vara i drift.

• Effektbehov: 40–50 MW.
• Elanvändning: 0,3–0,4 TWh per år.
• Samlad investering: 20–35 miljarder kronor.
• Årlig kostnad inklusive hårdvaruförnyelse: 4–8 miljarder kronor.

Sjukvård och försvar får särskilt skyddade svenska miljöer. Småföretag får beräkningscheckar. Universitet och forskning får reserverad kapacitet. Kommersiella och europeiska kunder betalar marknadspris.

När kapaciteten blir knapp är svaret att bygga ut. Sverige ska inte administrera brist som ett permanent tillstånd. Vi ska bygga mer. Om en absolut prioritering ändå måste göras går svensk sjukvård och Sveriges försvar först. Därefter går svenska företag. Ledig kapacitet ska användas till svenska grundmodeller, forskning, utbildning, försvar och försäljning i Europa.

2030–2035: bygg gigafabriken

Utbyggnaden ska fortsätta mot 50 000 processorer 2032 och minst 100 000 processorer senast 2035.

Vid full skala krävs:

• 75–125 miljarder kronor i samlad investering.
• 200–230 MW effekt.
• 1,6–2,0 TWh el per år.
• 15–27 miljarder kronor i årlig kostnad inklusive ständig hårdvaruförnyelse.

Staten ska äga bolaget, marken, den strategiska kontrollen och den svenska kapaciteten. EU och näringslivet kan bidra genom investeringar, garantier och långsiktiga köp av beräkningskraft. De får köpa kapacitet – inte Sveriges beslutanderätt.

En andra, geografiskt skild anläggning ska dessutom byggas för reservkapacitet och nationell motståndskraft.

Kostnaden är stor. Alternativet är större.

Sveriges kärnkraftsambition har ett planeringsvärde på omkring 1,3 biljoner kronor.

Den första AI-etappen motsvarar ungefär två procent av detta. En full svensk AI-gigafabrik motsvarar omkring 6–10 procent.

Vi kan inte diskutera biljoner för att producera framtidens elektricitet och sedan bli försiktiga när några tiotals miljarder ska användas till den infrastruktur som omvandlar elektriciteten till kunskap, företag, försvar och produktivitet.

Detta är inte ett datacenterprojekt.

Det är ett svenskt industriprojekt, ett kunskapsprojekt och ett självständighetsprojekt.

År 2030 ska Sverige äga betydande nationell AI-kapacitet. Senast 2035 ska vi vara en av Europas ledande producenter av beräkningskraft.

Vi ska inte planera för den efterfrågan som finns i dag. Vi ska bygga för den värld som redan är på väg.