Drönarvärnet: ett decentraliserat svenskt försvar

Jägarna finns redan. Kriget kan komma i morgon. Sverige har inte tid att först bygga en perfekt organisation och sedan börja leta efter människorna.

Människorna finns. Kunskapen finns. Terrängen finns. Jaktlagen finns. Hemvärnet finns. Tekniken finns. Det som saknas är att staten sätter ihop delarna.

Och innan Sverige skriver nästa check på fyrtio miljarder kronor bör vi ställa den enda fråga som faktiskt betyder något: vilket alternativ gör Sverige svårast att angripa? Det är där vi börjar.

Jaktlagen blir en del av Sveriges territoriella ryggrad

Sverige har hundratusentals jägare och tiotusentals jaktlag. De behöver inte uppfinnas. De behöver inte rekryteras från noll. De behöver inte lära sig var Sverige ligger. De är redan där.

De vet var vägen går när GPS:en inte gör det. De vet var mobiltelefonen tappar täckning, vilka vägar som bär på vintern och var vattnet går upp. De vet hur människor, maskiner och djur normalt rör sig i markerna. Och framför allt: de märker när någonting inte stämmer. Det är en territoriell kunskap som staten inte kan upphandla för fyrtio miljarder kronor, eftersom den tar generationer att bygga.

Vi vill därför bygga ut Hemvärnets och Försvarsmaktens förmåga att snabbt utbilda och organisera människor ur denna redan existerande struktur. Inte alla jägare ska bli soldater och inte alla jaktlag ska bli militära förband. Men de som vill och lämpar sig ska snabbt kunna utbildas för definierade uppgifter inom svensk försvarsorganisation:

• observation och rapportering
• samband och robust kommunikation
• sjukvård och logistik
• tekniskt stöd och drönarsystem
• andra territoriella uppgifter

Under svensk lag. Under svensk befälsrätt. Under demokratiskt ansvar. Inga privata miliser – aldrig. Men sluta kalla decentralisering för farlig bara därför att Stockholm inte kontrollerar varje skruv från ett skrivbord. Kriget frågar inte efter organisationsschemat. Kriget frågar vad som fortfarande fungerar.

Frys fregattaffären. Öppna kalkylen.

Fyra fregatter. Omkring fyrtio miljarder kronor före all den utrustning som faktiskt gör dem användbara i strid. Leverans nästa decennium. Det är den gamla försvarsindustrins svar på det nya kriget.

Vi säger inte att Sverige inte behöver en flotta. Vi behöver kvalificerad marin förmåga, luftförsvar, ubåtsjakt och avancerade fartyg. Men staten ska inte kunna säga ordet ”säkerhet” och därefter slippa visa kvittot.

Därför: frys, öppna och jämför. Redovisa öppet:

• livscykelkostnaden
• beväpningen och ammunitionen
• bemanningen och underhållet
• leveranstiden
• svensk industriell nytta
• beroendet av enskilda leverantörer

Och ställ sedan frågan igen: vilket alternativ gör Sverige svårast att angripa? Om fyra fregatter vinner den jämförelsen ska Sverige bygga fyra fregatter. Om de inte gör det ska pengarna flyttas. Det är inte ideologi. Det är upphandling.

Containerlinjen: tiotusen noder, inte fyra monument

Vi vill bygga 10 000 standardiserade beredskapscontainrar och materielnoder över hela Sverige. Inte några jättelager. Inte en handfull perfekta centraldepåer. Tiotusen noder.

• materiel, reservdelar och verktyg
• reservkraft och batterier
• sambandsutrustning
• sjukvård och skyddsutrustning
• standardiserade komponenter
• lokalt ansvar, central kontroll och revision, regelbunden omsättning

Det är distribuerad försvarslogistik. Poängen är brutal i sin enkelhet: fyra stora objekt går att peka ut på en karta. Tiotusen fungerande noder är ett helt annat problem. Robusthet är antal. Det moderna samhällets mest framgångsrika nätverk byggdes inte genom att samla all kapacitet i samma byggnad. Varför skulle Sveriges försvar göra det?

Den nya värnplikten: drönarvärnplikt

När den territoriella strukturen finns bygger vi nästa lager: drönarna. Målet är 100 000 utbildade människor med kompetens inom obemannade system, observation, kommunikation, tekniskt underhåll och rapportering. Inte om femton år. Inom fyra.

Utbildningen ska ske genom Försvarsmakten, Hemvärnet och frivilliga försvarsorganisationer – och på modern utrustning. Man utbildar inte människor för morgondagens krig på gårdagens materiel. Grundutbildningen omfattar flygning, navigation i störd miljö, sensorer, samband, rapportering och tekniskt underhåll. Påbyggnad kan omfatta ledning, motmedel, robust kommunikation, reparation och snabb framtagning av reservdelar.

Det viktiga är inte bara drönaren. Det viktiga är systemet runt drönaren: människan, sambandet, reservdelen, batteriet, utbildningen, distributionen. En ensam drönare är en pryl. Hundratusen utbildade människor är en försvarsförmåga.

Skärgården och fisket blir Sveriges yttre ögon

Samma princip gäller till havs: använd det Sverige redan har. Östersjön är full av kablar, rör, handelsfartyg och strategisk infrastruktur. Samtidigt har Sverige fiskare, skärgårdsbor och yrkesfolk som vistas ute på dessa vatten varje vecka och känner dem bättre än nästan någon myndighetstjänsteman någonsin kommer att göra.

Vi vill skapa möjligheter att kontraktera och utbilda delar av denna struktur för observation och beredskap: tydliga uppgifter, tydlig ersättning, säkra rapporteringsvägar och svenskt myndighetsansvar. En fiskare är inte ett örlogsfartyg. Men ett samhälle som kastar bort trettio års lokalkännedom och sedan köper en sensor för att ersätta den har missförstått både teknik och ekonomi.

Eget samband: Sverige ska fungera när mobiltelefonen inte gör det

Ett modernt försvar utan samband är bara människor som inte vet vad de andra människorna gör. Därför måste den territoriella organisationen kunna kommunicera även när delar av den vanliga infrastrukturen ligger nere eller är störd: lokala reservlösningar, redundans, flera tekniker, reservkraft och regelbunden övning.

Det här ska inte uppfinnas när krisen börjar. Det ska redan fungera. Varje del av landet behöver inte kunna prata med varje annan del hela tiden, men varje del måste kunna fortsätta fungera. Det är skillnaden mellan en hierarki och ett nätverk: slår du av toppen på en hierarki får du kaos, medan ett bra nätverk hittar en annan väg.

Bryt försvarsindustrins bekvämlighetsmonopol

Vem tjänar på att varje nytt försvarssystem blir större, dyrare och mer komplicerat? Den som redan sitter inne. Ju längre kontraktet är, desto färre konkurrenter. Ju dyrare utvecklingen är, desto högre inträdesbarriär. Ju mer specialbyggt systemet är, desto svårare blir det att byta leverantör. Till slut kallas beroendet för ”strategisk trygghet”.

Vi vill att staten upphandlar delar av framtidens försvar som en teknikmarknad: flera leverantörer, korta utvecklingscykler, öppna gränssnitt där säkerheten tillåter det, standardkomponenter när de är bättre och billigare, svenska teknikföretag, små företag som får konkurrera med de stora, snabba tester och snabba förbättringar. Och framför allt: rätten att byta. När staten inte längre kan byta leverantör har staten inte skapat säkerhet – den har skapat ett monopol.

Vi ska naturligtvis ha avancerade vapensystem

Här gör motståndarna gärna en halmgubbe, som om alternativet till fyra fregatter vore några hobbydrönare från en elektronikbutik. Det är nonsens. Sverige behöver stridsflyg, ubåtar, fartyg, luftvärn, sensorer, precisionsvapen, professionella soldater och officerare samt tekniska system i världsklass.

Men de ska vara spetsen, inte hela pyramiden. Den gamla modellen bygger några få extremt kvalificerade system och hoppas sedan kunna skydda dem. Vår modell bygger först ett land som inte går att stänga av – och sätter sedan världens bästa vapensystem ovanpå. Jägaren och stridsflygplanet konkurrerar inte med varandra. Containern och fregatten konkurrerar inte med varandra. Frågan är vilken struktur som kommer först: människan, terrängen, sambandet, distributionen, volymen – sedan spetsen.

Sverige ska inte vara en sittande elefant

Sverige kommer aldrig att vinna genom att bygga en mindre kopia av en stormakt. Vi har inte deras befolkning, budget eller industriella volym. Men vi har andra tillgångar: hög utbildningsnivå, teknikkompetens, telekom, programvara, ingenjörer, jägare, skärgårdsbor, småföretag, ett enormt land i förhållande till befolkningen – och människor som faktiskt känner landet.

Vårt mål är därför mycket enkelt: ingen angripare ska kunna sitta framför en karta över Sverige, peka ut tio mål och säga ”tar vi dem där är landet avstängt”. Det är den gamla pyramiden. Vi vill bygga nätverket:

• hundratusen utbildade människor
• tiotusen materielnoder
• tusentals lokala ögon
• ett robust samband
• en teknikmarknad som förändras snabbare än motståndaren
• och ovanpå det: världsledande svenska vapensystem

Det är inte ett billigare sätt att bygga det gamla försvaret. Det är ett annat sätt att tänka om vad Sverige faktiskt ska försvara sig med.

Frys fregattaffären. Öppna kalkylen. Jämför alternativen. Bygg ett försvar som inte går att stänga av. Människorna finns redan. Sverige finns redan. Börja bygga nätverket.

Drönarvärnet – ett decentraliserat svenskt försvar

Utförandeplan

2026–2027: besluta, standardisera och pröva

• Inrätta Drönarvärnet som ett gemensamt program för Försvarsmakten, Hemvärnet, FMV och de frivilliga försvarsorganisationerna.
• Fastställ öppna standarder för drönare, sensorer, reservkraft och samband. Systemen ska kunna bytas ut utan att hela nätverket måste ersättas.
• Bygg tolv obeväpnade försöksnoder på olika typer av platser. Noderna ska användas för observation, rapportering, sambandsreserv och skydd av samhällsviktig verksamhet.
• Personer med lokal terrängkunskap, exempelvis jägare, sjöfolk och radioamatörer, rekryteras och utbildas genom Hemvärnet eller en godkänd frivillig försvarsorganisation. Inga privata miliser och inga självständigt beväpnade drönargrupper.

2027–2028: 40 operativa noder

• Upprätta minst en mobil sensor- och sambandsnod för vart och ett av Hemvärnets 40 bataljonsområden.
• Koppla noderna till ordinarie militär ledning och, där det är möjligt, till Rakel G2 och Försvarsmaktens nya ledningssystem.
• Lagra reservdelar, batterier, antenner och ersättningsdrönare regionalt.

2028–2030: 100 prioriterade noder

• Bygg ut nätet till sammanlagt 100 noder för hamnar, transportleder och annan samhällsviktig infrastruktur. Exakta placeringar behöver inte offentliggöras.
• Skapa svensk eller europeisk produktions- och reparationskapacitet.
• Utvärdera systemet årligen genom övningar, störda kommunikationer och bortfall av enskilda noder.

2030–2034: nationell täckning

• Integrera de fyra planerade fregatterna av Luleåklass som rörliga noder i samma sensor- och ledningssystem. Regeringens nuvarande plan är leverans 2030–2034, men något slutligt beställningsavtal är ännu inte tecknat. Regeringen, FMV
• Efter genomförd effektutvärdering kan nätet byggas ut mot en nod per kommun, totalt 290 noder.
• Fregatterna och Drönarvärnet är komplement. Fregatterna ger kvalificerat luftförsvar, ubåtsjakt och skydd av sjöförbindelser. Drönarvärnet ger uthållighet, spridning och lokal närvaro.

Kostnader

Det som redan är känt

Drönarcontainern – öppet planeringsantagande

En lokal, obeväpnad sensor- och sambandscontainer beräknas kosta 5–12 miljoner kronor:

• 10–12 säkra observations- och värmekameradrönare samt två dockningssystem: 2–5 miljoner
• Container eller släp, arbetsplatser, reservkraft, batterier och klimatanläggning: 1–2 miljoner
• Radio, antennmast, lokalt datorsystem, cyberskydd och reservsamband: 1–3 miljoner
• Reservdelar, utbildning, integration och inledande underhåll: 1–2 miljoner

Som prisreferens kostar civila värmekameradrönare omkring 67 000 kronor och dockade system omkring 170 000–250 000 kronor. Amerikanska statens jämförelse av säkerhetsgodkända drönare anger cirka 28 000–47 000 dollar per system. Det är jämförelsepriser – inte offerter på ett svenskt militärt system. DHS Blue UAS, svensk drönarreferens, dockningssystem

Kalkylen omfattar inte vapen, hemliga kryptosystem, permanenta byggnadsarbeten, personal eller årlig drift.

Med ett säkerhetspåslag på 30 procent blir programmets investeringsram

Det finns inget offentligt styckepris för en komplett militär drönarcontainer. Beloppen ovan är därför AI-partiets redovisade planeringskalkyl, inte påstådda offerter.

Finansiering och intäkter

Drönarvärnet ger ingen direkt intäkt. Det är försäkring och försvarsförmåga.

Finansieringen ska tas inom den beslutade förstärkningen av det militära försvaret på mer än 170 miljarder kronor till och med 2030, men kräver en uttrycklig anslagsprioritering. Ett nät med 100 noder motsvarar ungefär 0,4–0,9 procent av denna förstärkning. Det är en storleksjämförelse, inte pengar som redan är reserverade för Drönarvärnet. Försvarsbeslutet 2025–2030

Rakel G2, GUTE II och de nya ledningssystemen kan utgöra delar av infrastrukturen, men deras anslag får inte dubbelräknas. Eventuella arbetstillfällen, skatteintäkter och exportmöjligheter från svensk produktion redovisas först när avtal och produktionsplaner finns.

Det vet vi

• Sverige har 40 hemvärnsbataljoner och redovisade 23 069 hemvärnssoldater 2025. Försvarsmaktens årsredovisning
• Det finns 18 frivilliga försvarsorganisationer som kan rekrytera och utbilda specialister. Försvarsmakten
• Under jaktåret 2024/2025 betalades 230 746 statliga jaktkort. Det finns däremot ingen officiell nationell uppgift om antalet jaktlag. Naturvårdsverket
• Sverige har redan beställt betydande drönarskydds-, sambands- och ledningsförmåga.

Det vet vi inte

• Fregatternas slutliga inköpspris, beväpning och livscykelkostnad.
• Hur många operativa enheter som ingår i GUTE II och deras styckepris.
• Slutligt pris på en säkerhetsgodkänd svensk drönarcontainer.
• Årliga kostnader för personal, övningar, underhåll och ersättningsmateriel.
• Hur stor del av befintliga sambandsprojekt som kan användas utan nya kostnader.

Beslut nu

AI-partiet föreslår att Drönarvärnet startas 2027 med tolv försöksnoder, byggs ut till 40 noder 2028 och 100 noder senast 2030. En första ekonomisk ram på högst 1,6 miljarder kronor avsätts för hundra noder, med fortsatt finansiering först efter redovisad effekt.

Principen är enkel: redovisa vad vi vet, märk ut vad vi uppskattar och låt inte det vi ännu inte vet bli ett skäl att vänta.