Varför ansvarsfull intelligens i politiken grundades

Alla texter, idéer och politiska förslag hos ansvarsfull intelligens i politiken utvecklas av Johan Kärrman i dialog med fyra AI-ekon: Ellen Key, Sonja Kovalevsky, Jan Stenbeck och Olof Palme.

Ekona utvecklas med stöd av historiska källor och flera AI-modeller. Det är inte fyra människor som återuppstår, utan fyra skilda sätt att tänka som får möta vår tid – och varandra.

Varför jag grundade ansvarsfull intelligens i politiken

Utgångspunkten var en enkel men obekväm övertygelse:

Sverige har inte råd att förstå framtiden i efterhand.

Vi står inför den största välfärdsutmaningen i Sveriges historia.

Artificiell intelligens är inte bara ännu ett tekniskt verktyg. Den förändrar själva villkoren för arbete, företagande, utbildning, säkerhet och offentlig välfärd.

AI kan skapa större rikedom med betydligt färre arbetstimmar. Det kan befria människor från monotont arbete och ge oss bättre vård, snabbare forskning och starkare företag. Men det kan också slå sönder skattebaser, yrken och ekonomisk trygghet långt innan politiken har hunnit formulera ett svar.

Ett land kan bli rikare samtidigt som dess invånare blir mer otrygga.

Vi håller på att bli omkörda.

Inte av AI.

Utan av länder och företag som snabbare förstår vad tekniken betyder – och vågar handla därefter.

Det är därför ansvarsfull intelligens i politiken behövs.

Sverige ska bygga. Vinsterna ska delas. Människan ska bära ansvaret.

Vi ska inte nöja oss med att reglera teknik som andra utvecklar, äger och säljer tillbaka till oss. Sverige måste bygga egen AI-kapacitet, låta hela samhället få del av produktivitetsvinsterna och se till att det yttersta ansvaret alltid förblir mänskligt.

Detta är inte ett tekniskt tillägg till den gamla politiken. Det är ett politiskt program för en ny verklighet.

Varför jag engagerar mig

Jag är konstnär och designer, har byggt företag från grunden och arbetat med några av Sveriges största bolag.

Jag har arbetat praktiskt med digitalisering, energiomställning, småföretagande och AI – områden där politiken gärna formulerar ambitioner men betydligt mer sällan lyckas åstadkomma resultat.

Sedan 2023 har en allt större del av mitt arbete handlat om vad artificiell intelligens gör med arbete, företag, makt och människans plats i samhället.

Sverige behöver inte ännu en politisk karriär. Politiken behöver fler människor som har byggt, prövat, misslyckats, korrigerat och tvingats bära ansvaret för resultatet.

Problem beskrivs. Utredningar tillsätts. Presskonferenser hålls.

Men framtiden väntar inte på nästa mandatperiod.

AI är en fråga om makt

AI är varken vår frälsare eller civilisationens undergång.

Det hade nästan varit enklare om den vore något av detta.

AI kan läsa en miljon dokument, se mönster ingen människa hinner upptäcka och arbeta hela natten utan kaffe, semester eller existentiell kris.

Men den har aldrig levt.

Den har aldrig burit ansvar för ett barn, suttit bredvid en döende människa eller satsat sin sista krona på ett företag.

AI kan förstärka människans förmåga. Den kan inte bära människans ansvar.

Produktivitet är inte detsamma som klokhet. Ett samhälle kan göra fel saker mycket effektivt. Det behövs ingen artificiell intelligens för att bevisa det.

Därför måste politiken ställa de frågor som teknikbranschen inte ensam kan besvara:

Vem äger tekniken? Vem får vinsterna? Vem får möjligheterna? Och vem förväntas betala priset för omställningen?

Där börjar politikens ansvar.

Vi ska reglera AI där tekniken hotar människors integritet, säkerhet och frihet. Men reglering får inte bli Europas ersättning för innovationskraft – ett sätt att först göra det svårt att bygga det vi inte förstår och därefter köpa samma teknik från USA eller Kina.

Sverige måste våga bygga.

Om AI gör Sverige rikare ska den rikedomen märkas i människors verkliga liv: i bättre vård, starkare företag, en offentlig sektor som hjälper människor i stället för att skicka dem mellan system – och i möjligheten till kortare arbetstid när produktiviteten tillåter det.

Jag vill inte ha ett samhälle där människan konkurrerar med maskinen om vem som bäst kan bete sig som en maskin.

Maskinen ska göra mer av maskinens arbete, så att människan får större utrymme att göra det som bara människan kan göra:

• Tänka.
• Skapa.
• Vårda.
• Älska.
• Ta ansvar.

ansvarsfull intelligens i politiken ska varken vara teknikindustrins hejarklack eller nostalgikernas försvar av en värld som redan håller på att försvinna.

Politiken måste åter handla om riktning: att välja, prioritera och beskriva verkligheten innan den har hunnit bli en kris.

Jag vill vinna människors stöd – men inte genom att låtsas att omställningen kan vänta.

Framtiden ska inte formas för systemets skull. Systemet måste formas för människans framtid.

Maskinen blir allt bättre på att ge oss svar.

Politikens uppgift är fortfarande att våga ställa de rätta frågorna.

Och sedan faktiskt handla.

Johan Kärrman, grundare av ansvarsfull intelligens i politiken